sanneandersson

Jag har alltid undrat. Vad tusan det är med folk och deras strumpor?! Påvägen mot Lund och mot en helt förträffligt picknick (tackar för det Hanna och Maja!) så såg jag en mycket välklädd herre. Ni vet, inte så där överdrivet men ändå väldigt prydligt. Jag granskade honom från topp till tå och upptäckte till min förskräckelse hans... randiga strumpor! Hela hans image slogs sönder likt en spegel.

Samma gäller rutiga, blommiga, djuriga. Jag klara inte av det. Fråga mig inte varför, själv tycker jag det är störigt att jag stör mig på det. Men, jag har alltid matchat mina kläder. Eller mamma har. När jag var liten. Jag har ett särskilt minne till detta faktiskt. Det var en dag när jag skulle ha röda byxor, för sånt hade man ju då. Och jag var väl 3... 4 kanske. Och fick privilegiet att alldeles själv, helt utan vuxen uppsikt, plocka fram ett par strumpor från min garderob. Rosa strumpor. Jag minns inte om jag satte på dem själv, men jag gick till mamma, antingen med ett par rosa strumpor på fötterna eller i handen och fick höra: "Men Sanne du kan ju inte ha rosa strumpor till röda byxor!" Nehe... så fick jag ta andra strumpor på mig. Så, kanske det är grunden till mitt strumpproblem. Numera har jag bara svarta strumpor. Och ett par röda som jag fick av mamma för hon inte ville ha dem. Men dem har jag bara till en röd tröja. Måste erkänna att några av de svarta strumporna har tryck på sig, stjärnor eller vad det är. Men det syns ju inte när jag har byxor ovan på.

Så, nu har jag erkänt. Jag gillar inte färgade, randiga, blommiga strumpor!

/ sanne andersson.