I'm done!
När jag kom till jobbet i morse trodde jag att jag gick in på min nästsista dag, men vid två tiden stod det fast att detta, idag den 12 augusti faktisk var min sista dag. Jag är ju redan klar med mina arbetsuppgifter. Så klockan tre bjöd mina arbetskamrater mig på fika, ja till och med Peter och Vd:n Carl var med, vilket dem aldrig brukar vara när det är dags för fika. Och lite inpå fikan tog Peter fram ett rosa (ja, verkligen rosa!) paket. Jag blev riktigt chockad och mina fingrar blev helt fumliga när jag skulle öppna det fina lilla paketet. Det visade sig vara ett present kort i Kristianstads lite finare inredningsbutik, som mamma senare jämförde med Scorett för att jag skulle förstå i vilken liga de spelade med. Vilket fall som, även om jag inte riktigt visste vad jag hade fått, tackade jag alla för tiden tillsammans med dem och hur bra jag haft det. Och jag la självklart in att om de behövde en tolk så var det bara till att ringa! Sen började alla skratta och fortsatte sedan att mumsa på kanelsnäckorna de köpt till min ära.
När sista halvtimmen gått och det var dags för mig att stämpla ut gick jag en snabb runda till Pelle, Håkan, Peter, Pernilla och Berit för att säga hej då och lova att jag skulle komma och besöka dem snart igen, och det gör jag ju så gärna! Jag trodde att jag skulle känna en enorm lättnad när jag var klar med arbetet, men faktum är att jag fick en smärre anfall när jag satt i bilen. Tanken på att jag inte skulle komma dit i fortsättningen var på någotvis ironisk och... oriktig.
Men på onsdag börjar mitt nya liv! Då är det skolbänken och Önnestad som gäller. Åh, varför har jag en tendens att alltid välja skithållor va? HAHAH. Äsch, nära till stan och med bil är det ju inga problem. Ochvem vet. Som Carl sa, om 5 år kanske jag står i Almedalen och gestikulerar bakom alla förbannade politiker ;D
/ sanne andersson.
