sanneandersson

Jag har alltid varit en förskjutande person. Jag skjuter upp allt jag bara kan. Läxor, körkort och allt privatliv. Hur och varför blev det så? Bekvämlighet? Vanan att göra vad folk säger en att göra? För jag gör det först när någon tjatar sig till ett resultat. "Jag gör det imorgon." "Hinner inte just nu, jag har ju bara två timmar på mig". Varför gör man det bara inte?!

Erkännanden är jobbiga, så jag lyfte luren till telefonen för att ringa arbetsförmedlingen. Men så klart är kontakten urdragen. "Yes, nu behöver jag inte ringa!" Men sätt i kontaktjävlen då! "Men då måste jag ju ringa". Men dö!! NU SKA JAG GÅ NER OCH RINGA! Och om jag så måste sitta i 30 minuter och vänta för dem jävlarna ska svara så ska jag det!

Update: ARE YOU FUCKING KIDIN' ME?! STÄNGT?! Vadå stängt? Det kan ju inte vara stängt när jag beslutat mig för att sitta i en halvtimme och vänta på svar! Där fick man för optimistisk tänkande. Nehe. Får väl ringa imorgon då! Och alla andra jag behöver ring. Dags att lista.

/ sanne andersson