sanneandersson

Ibland, när solen lyser, snön blänker och jag har försovit mig för ett studiebesök i Malmö, då brukar jag filosofera. Speciellt i bilen, när jag kör till gymmet. Vad filosoferar jag om? Antagligen om samma saker som alla andra. Om lite allt möjligt. Idag, så här dagen innan Alla hjärtans dag, om min stora kärlek. Hur lyckig jag är med honom och hur han kan få mig att skratta på det sättet som bara pappa kunde få mig att skratta. Det är nog något speciellt med männen i en flickas liv... De kan få en flicka att känna sig både stor och liten, stark och svag. Det finns nog ett speciellt band. Som man inte riktigt kan begripa eller sätta ord på. Förutom det där ordet, som alla tycker om, som värmer alla hjärtan. Kärlek.



/ sanne andersson.