sanneandersson

Man kan nästan tro att det värsta med sommaren är alla kryp, men det kan jag nog inte riktigt hålla med er om. Nätterna är det värsta. När man ska sova då alltså, annars är det ju supermysigt att sitta ute vid en eld och bara mysa. Men det är nästintill omöjligt att sova i denna värmen. Bara lakan och ingen pyjamas och det är ändå för varmt! Nästan som man skulle lagt sig där ute under bar himmel som mamma gjorde när hon var ung. I morfars underbara trädgård som jag saknar så sjukt mycket. Päronträd, plommonträd, svarta- och rödavinbär, jodgubbar, nypotatis... Han hade allt. Och huset! Åh, doften av hans pipa och ved. Det är bland det bästa jag vet! Och källaren, inred med en gammal tv, hans mormors gungstol som jag får av mamma när jag flyttat, mormors ryamatta som luktade så härligt och mammas broderade tavla på en palm och en solnedgång hon gjort till morfar. Blundar jag kan jag se allt framför mig, nästan precis som det var! Jag minns när han dog, och vi fick plocka med oss några grejor vi tyckte om. Jag tog skidskorna som hängde på vägen i källaren. Ni vet sådana riktigt gamla som man fäste på sin sko. Och så tog jag en vad jag tyckte var en lustig liten vas, som tydigen hade ett väldigt stort värde. Någon tusenlapp eller något sånt kan man få för den om man har tur. Den tredje saken jag tog var ett litet förstorningsglas som heter något speciellt men jag kommer aldrig ihåg vad. Men det påminde mig om morfar. Jag fick också med mig en liten fickkniv som inte funkar. Kniven är slö, men det påminde mig om hur mycket morfar älskade att jobbade ute i skogen.

Det är det lilla som gör det. Jag brydde mig inte om stora, roliga grejor utan om det som påminde mig om morfar och som gör det än idag.

/ sanne andersson.