Framtidsdrömmar.
Läste nyss en kompis blogg och hon skrev lite vad hon ville göra i framtiden. Så jag började själv fundera vad jag ville när jag var liten och vad jag vill nu. Ganska intressant vändning i mitt yrkes val, men tro det eller ej, det har faktiskt en koppling.
Från tre års ålder fram till 19 år var jag övertygad om att jag ville bli polis. Punk slut iprincip. Jag var fast besluten medan mina vänner skiftade drömjobb ungefär var tredje månad, vilket är helt normalt! Men som sagt, jag var fast besluten. Jag ville bli polis! När jag var 12-13 år kanske, såg jag en serie, den där med cykelpoliser. Där fanns ett avsnitt med en döv och en av poliserna kunde teckenspråk. Så då kom jag på att jag ska bli en polis som kan "prata med döva"! Så i gymnasiet läste jag teckenspråk och blev fast, medan drömmen om att bli polis svalnade. Av en enda anledning egentligen, poliser tror att de är något märkvärdigt jag vill absolut inte jobba med sådana människor. Så med några tecken i bagaget bestämde jag mig för att bli tolk!
Under tiden jag ville bli polis önskade jag att få utbilda mig till massageterapeut och det vill jag fortfarande. Jag kan inte tänka mig att bara jobba med en sak i resten av mitt liv (kanske därav olikheterna i mina förra jobb; "allt-i-allo" på en restaurang, montör, kontorsassistent och snabbmatköksbiträde(?)) utan vill jobba med flera saker, och gärna kombinera dessa. Så tolk/massageterapeut är vad jag vill bli! Nu får jag bara hoppas att drömmen blir verklighet! Jag är ju inte riktigt där än... fortfarande en fattig student...
/ sanne andersson.
Från tre års ålder fram till 19 år var jag övertygad om att jag ville bli polis. Punk slut iprincip. Jag var fast besluten medan mina vänner skiftade drömjobb ungefär var tredje månad, vilket är helt normalt! Men som sagt, jag var fast besluten. Jag ville bli polis! När jag var 12-13 år kanske, såg jag en serie, den där med cykelpoliser. Där fanns ett avsnitt med en döv och en av poliserna kunde teckenspråk. Så då kom jag på att jag ska bli en polis som kan "prata med döva"! Så i gymnasiet läste jag teckenspråk och blev fast, medan drömmen om att bli polis svalnade. Av en enda anledning egentligen, poliser tror att de är något märkvärdigt jag vill absolut inte jobba med sådana människor. Så med några tecken i bagaget bestämde jag mig för att bli tolk!
Under tiden jag ville bli polis önskade jag att få utbilda mig till massageterapeut och det vill jag fortfarande. Jag kan inte tänka mig att bara jobba med en sak i resten av mitt liv (kanske därav olikheterna i mina förra jobb; "allt-i-allo" på en restaurang, montör, kontorsassistent och snabbmatköksbiträde(?)) utan vill jobba med flera saker, och gärna kombinera dessa. Så tolk/massageterapeut är vad jag vill bli! Nu får jag bara hoppas att drömmen blir verklighet! Jag är ju inte riktigt där än... fortfarande en fattig student...
/ sanne andersson.
Kommentarer
Trackback
