sanneandersson

För att ni förgyllde min dag med kaffe och kladdkaka! Helt fantastisk! Och en hel kanna kaffe fick man, vilket (tillsammans med kladdkakan) förvandlade mig en hyperaktiv bilförare. Men det såg ni inte, för den kicken fick jag strax utanför stan. Mitt hjärta började rusa och det kändes som jag kunde springa hela vägen hem, vilket skulle bli ungefär 1,5 mil. Eftersom jag inte brukar reagera så här på kaffe misstänker jag att den där supergoda kladdkakan är boven i dramat.

Känner mig fortfarande lite hyper så jag började träna, så här mitt på kvällen. Nu värker både armar och ben. Och jag är fortfarande hyper. Vad faaaan hade de i den kakan? Eller kaffet. Eller vad det nu är som gjort mig sån här.

Och igår var ju Hanna och jag på filmkväll hos hennes klasskamrater. Det var småmysigt och smått plågsamt där vi satt i sängen. Konstigt att man kan få ont i både rumpa och rygg när man sitter i en säng. Men det fick vi. Aj. Iaf, vi såg en film som heter Inc. Vi trodde det var en skräckfilm, men jag skulle vilja kalla det en fantasifilm. Och ni vet hur svårt det är att förklara en fantasifilm, så jag försökte leta fram en recension, men det fann jag inte. Men jag skulle vilja förklara det som att vara fast mellan drömvärlden och verklighet. Ja. Den började väldigt konstigt, men i slutändan var det en riktigt vacker film. Jättefina scener och budskapet var självklart. Ja, kan ni hitta den så se den! Även om början inte är det bästa.

/ sanne andersson.