Count down the days.

Tack flickur för fredas. Hade mycket skoj (förvånade eller (;?). Men har fortfarande ont i mina stackars fötter! Förstår inte. 

Idag var mamma, Kjell och jag på elgiganten för att köpa damsugarpåsar, perfekt opportunity att kolla på datorer. Känns som jag kommer behöva en sån nu när jag börjar skolan. Får bli en mini-pc som kan följa med överallt.

Efter Elgiganten åkte vi till Broby för att hälsa på Kjells syster Kerstin och hennes man Arne. Fika lite och pratade old times. Eller dem pratade old times. Jag är lite ung för att göra det, tycker ni inte? ;P

Oh shit. Klockan 1600 på onsdag ska jag närvara på Önnestads folkhögskola. Ingen anning om vart jag ska hänn för det passade inte att skrivas i brevet tydligen, så jag får ringa imorgon och fråga. Känns som jag måste plugga lite, eller repetera rättare sagt. Vill ju kunna så mycket som möjligt för att underlätt för mig själv. Desto mer nytt man ska lära sig desto jobbigare. Åh, längtar tills jag får se mitt schema och litteraturlistan så man kan börja inhandla dessa. Can't wait! But gotta...

Öhm, blir inga bilder från fredas efter som min kamera är hos Patrik... Den måste ha trillat ur min väska.

Sådär, nu sköt nån jägare nåt djur :( PANG! sa det. På tal om djur, vi har fått ännu en familjemedlem! Om jag säger Bambi så kan ni ju gissa vilket djur det är ;)

/ sanne andersson.

I'm done!

När jag kom till jobbet i morse trodde jag att jag gick in på min nästsista dag, men vid två tiden stod det fast att detta, idag den 12 augusti faktisk var min sista dag. Jag är ju redan klar med mina arbetsuppgifter. Så klockan tre bjöd mina arbetskamrater mig på fika, ja till och med Peter och Vd:n Carl var med, vilket dem aldrig brukar vara när det är dags för fika. Och lite inpå fikan tog Peter fram ett rosa (ja, verkligen rosa!) paket. Jag blev riktigt chockad och mina fingrar blev helt fumliga när jag skulle öppna det fina lilla paketet. Det visade sig vara ett present kort i Kristianstads lite finare inredningsbutik, som mamma senare jämförde med Scorett för att jag skulle förstå i vilken liga de spelade med. Vilket fall som, även om jag inte riktigt visste vad jag hade fått, tackade jag alla för tiden tillsammans med dem och hur bra jag haft det. Och jag la självklart in att om de behövde en tolk så var det bara till att ringa! Sen började alla skratta och fortsatte sedan att mumsa på kanelsnäckorna de köpt till min ära.

När sista halvtimmen gått och det var dags för mig att stämpla ut gick jag en snabb runda till Pelle, Håkan, Peter, Pernilla och Berit för att säga hej då och lova att jag skulle komma och besöka dem snart igen, och det gör jag ju så gärna! Jag trodde att jag skulle känna en enorm lättnad när jag var klar med arbetet, men faktum är att jag fick en smärre anfall när jag satt i bilen. Tanken på att jag inte skulle komma dit i fortsättningen var på någotvis ironisk och... oriktig.

Men på onsdag börjar mitt nya liv! Då är det skolbänken och Önnestad som gäller. Åh, varför har jag en tendens att alltid välja skithållor va? HAHAH. Äsch, nära till stan och med bil är det ju inga problem. Ochvem vet. Som Carl sa, om 5 år kanske jag står i Almedalen och gestikulerar bakom alla förbannade politiker ;D

/ sanne andersson.


Slappesöndagar.

Först blev jag förvånad. Sen blev jag lite ledsen. Efter det grät jag av förtvivlan. Sen blev jag förbannad och tillslut fick jag dåligt samvete över att jag blev förbanad. Nu bryr jag mig inte.

Vilket söndag. En såndan där perfekt slappesöndag. Steg upp vid 11. Väntade på att mammas nybakta fransbröd skulle bli klara för att sen äta en ljuvlig söndagsfrukost. Efter det satte jag en stund vid tv och sen kröp jag ner i sängen med min bok. När jag läst ett kapitel.. knappt ett kapitel ( för dem är så jäklans långa) gick jag ner och mös med Namnlös. Ja, en liten övergiven kelling mamma och jag räddat från döden och mamma döper henne till Namnlös. Jaja, har mamma väl beslutat sig för något är det bara att tacka och ta emot. Så småning om blev det dags för min favorit tidpunkt - middagen. Kinagryta! Njomnjom. Ja... liksom en sån där perfekt slappesöndag.


Så här ska en säng se ut en slappesöndag! Obäddad, men ändå välkomnande!

/ sanne andersson.

På tal om.

Jag önskar det var lätt när det var svårt...

IIIIIIH! Har köpt urgulliga små block i olika färger till skolan som börjar om 10 dagar. Så fina att jag blev alldeles till mig av lycka. Som när man hittar ett plagg som är perfekt. Ja, ni vet känslan! Alltid roligare att anteckna tråkiga saker när man gör det i något fint. Åh, på tal om plagg. Har även köpt ett par jeans idag. Jag, liksom... som inte har köpt jeans på säkert över ett år. Klänningar och strumpbyxor har tagit över min värld den senaste tiden eftersom det både är skönt och snyggt. Men när hösten väl kommer vill man kunna dra på sig ett par jeans till några snygga boots. Indeed. Åh, på tal om höst! Jag solade idag! Det gick faktiskt att ligga ute och sola idag. Perfekt, har inte kunnat gör det på länge nu. Åh, på tal om perfekt...

/ sanne andersson.

Say: I do.

Så klart dem sa JA! Malin och Daniel är inte längre bara Malin och Daniel utan Malin och Daniel Bülow.

Nu har har jag suttit här en längre stund för att berätta bröllopet i dem vackraste ord man kan tänka sig... men jag tycker ändå bilderna berättar det så mycket bättre!






Resten finns på FB.

/ sanne andersson.