sanneandersson

Jag förstår inte hur folk inte kan tro. Inte tro religiös, kyrkligt och sånt där. Men att tro att det finns ett liv efter detta eller man man kommer till en bra plats. Hur orkar folk att inte veta? Visst, det e klart att jag inte vet, men jag tror och därför är jag inte rädd. En tjej sa till mej att hon var rädd för döden, men efter en begravning  hon va på kändes allt mycket bättre. Jag var också rädd för döden, innan pappa dog. Då förstod jag att han levde ett bättre liv. Utan smärta och problem, och jag vet också att han är här hos oss. Ibland kan jag verkligen känna hans närhet. En gång kunde jag till och med känna hur han satt i min säng. Det var obehagligt men ändå skönt, man vet att han finns här och att han vakar över en. Jag tror, och det känns bra.

/ sanne andersson.